oceanchild

Hennes halvhesa röst sjunger om att göra slut. Säga farväl till någon man älskat.

Att säga farväl är något jag alltid hatat och försökt undvika till vilket pris som helst - min egen hälsa om så behövdes.

Har fruktansvärt ont i magen, och har haft det hela dagen. Tror min kropp straffar mig.

Låten tar slut och Diana Ross röst tar vid, men sjunger än en gång om farväl. Dock ett mer positivt ett, om att hon ger sig av men uppmanar honom att minnas henne som något bra. låten heter remember me och jag rekommenderar den starkt. Dock älskar jag ju motown classics som om det vore mitt eget hjärtas slag.

Bara att nämnas, gårkvällen var övermysig!

Igår höll jag på hela dagen och städande och rensade ut saker som tillslut blev nio flyttkartonger - NIO!

Så alla som varit här innan och nu skulle se mitt rum skulle få en smärre chock... Det fick i alla fall jag när jag vaknade imorse. INTE samma rum som jag sovit i de senaste 10 åren, ha!

Aja, nu ska jag fixa i mitt rum lite, äta frukost, fixa med engelskan och sen bär det av till stan för att äta lunch, ha lektion och gå på stan med spättet i flera timmar tills jag ska möta killarna i Svedala. Kul.

Än så länge har flera timmars rumsstädning resulterat i 7 flyttkartonger, fyllda med sakerna som gjorde min barndom. Bye bye barbie!

Allt skit som jag samlat på mig åker nu ut och - med sängen full av de få sakerna jag vill ha kvar - så sitter jag på min håriga matta och blickar ut över det tillsynes tomma rummet.

Förstår inte riktigt vad som fick mig att vilja slänga ut allt NU men jag blev bara så trött på att ha så fullt med saker som jag egentligen inte alls bryr mig om, så UT MED DET.

Om jag ska vara ärlig så tror jag att det var alla de där underbara bilderna jag sett på rena, fina rum - fyllda med underbara människor istället.

Så nu är det bara jag och växten Julius Einar som bor här, inga gosedjur (alla 1000 är borta, haha), inga läskiga dockor - INGENTING.

Nu drömmer jag om att få dekorera väggarna med modebilder, mina smycken och små minnen jag aldrig vill skiljas ifrån. Att ha mitt liv uppklistrat på väggen i form av smycken, bilder och konst vore så underbart att jag tuppar av!

Sitter i det gråa Sverige och LÄNGTAR TILL SYDAFRIKA!

Vädret, värmen, människorna, maten, djuren, naturen, smyckena, kläderna, ALLT är så otroligt underbart i Sydafrika!!

Vi var ju där förra julen och nu är det Sydafrika jag ser när jag tänker på paradiset, himlen, whatever.

Efter gymnasiet så funderar jag på att plugga i Kapstaden, men det är så långt att jag nog dör av hemlängtan tillslut - hur underbart det än är där!

Usch, varför kan jag inte vara Stålmannen eller ha en såndär förflyttningsmanick som de har i Harry Potter? Då skulle jag kunna sticka till Sydafrika när än jag längtar dit förmycket och jag skulle kunna vara lycklig jämt. Jag vet att det är ett annorlunda liv än här men just nu känns det som att jag skulle kunna bo där hela mitt liv.

För det är det Sydafrika är för mig,

Lycka.

Jag tänker inte längre på dig alls... Förutom nu ju.... Och nu... Men inte nu längre, ha!

Du ska få se, jag kommer att kunna ignorera dig så bra att du blir tårögd.

Och jag kommer att inse att jag egentligen hatar dig.

Sitter och studerar alla böcker jag har i bokhyllan: True Blood-böckerna, Gossip Girl-böckerna, Uglies-böckerna, Harry Potter-böckerna...... Och jag ler över hur mycket jag måste ha läst när jag var yngre. Får börja med det igen så att jag får mitt språk tillbaka!

Snart ska jag och mamma över till Höllviken och det kommer att bli hur mysigt som helst att gå där och fixa lite med henne, tihi.

Pelle Kanin?

Benjamin kanin?

Tom Titten?

Fru Tusentagg?

Flopsy?

Åh vad jag älskade när mamma läste om alla de små djurren för mig!

Synd att man växte upp...

Efter att jag sett filmen Alice i Underlandet så var jag fruktansvärt sugen på att skaffa mig en liten kanin och djurrättsalliansens räddningsaktion kom precis i rätt tid för att jag skulle sukta extra mkt efter de översöta kaninerna som behövde min hjälp.

Men precis när jag plockat fram och dammat av mina gamla Beatrix Potter-böcker för att leta efter ett passande namn för min kommande älskling så upptäcker jag att kvinnan som jag pratade med inte svarat på mitt mejl angående adoption av de små långörade liven. Ni kan förstå min sorg och besvikelse. Så det var bara att stoppa in mina barndoms böcker igen och gömma den där längtan efter att känna ett liten djurhjärta ticka ikapp med mitt.

Jag märker att Jag, Julia, börjar komma tillbaka, bit för bit. Gud nåde den som skrämmer bort mig igen.

Är det sant som de säger? Att allt du har är dig själv? För då blir jag lite ledsen.

Som Regina sjöng: "you are my sweetest downfall",

men jag älskar dig ju inte och om jag fick för mig själv så skulle jag slå dig tills du skrattade över ironin i det hela.

Jag hoppas att du tog med dig dina gummistövlar för snart ska du bada i din egen gråt.

Sitter och väntar på att föräldrarna ska komma upp så att vi kan mysa ner oss i soffan och sen se den söta filmen Tillsammans är man mindre ensam som jag bara sett början på.

Så det blir till att avsluta den här trevliga dagen med att sötsmälta i soffan. Njutbart.

Sitter med hunden och lyssnar på en såndär sötsliskig kärlekslåt och väntar på att maten ska bli klar så att jag kan dra till Michael sen.

Känns som att allt börjar lätta igen... Fast så har jag sagt förr också och inte kommit ur min lilla koma.

Jag är sämst på att skriva nu för tiden men ni som känner mig vet varför, haha.

Min styrka börjar komma tillbaka mer och mer och jag börjar känna mig motiverad igen, jippi!

Sitter och funderar över begär. Alla vet att man vill ha det man inte kan få, men ändå tänker man inte på det när man suktar efter något så otroligt - vill man verkligen ha det, eller vill man bara ha det för att man inte kan få det?