oceanchild

Imorrn blir det inte en alltför lång dag men måste sticka till moderna museet också eftersom vi har det i uppgift ifotografisk bild (jippi).

Allt fixade sig till slut, precis som timbuktu sjöng under hela den här tiden när han fick va mitt stöd.

Tänk, det plingar på dörren och vem klampar strax uppför trappan till min lilla säng om inte favvo-mike! Som vanligt är han världens mysigaste och jag skrattar snart igen där jag ligger nerbäddad och inkapslad i täcken som en mumie. När favvo-mike hade begett sig hemåt ringde som sagt underbara Markus och efter dessa två fina ponkar så är jag helt back on track. Hur glad som helst när jag har människor i mitt liv som funkar som energi och glädjebatterier - de bara laddar om mig när jag är slut!