Naked.

Lyssnar på placebo's Running up that hill och mina föräldrars pysslande i köket.
Jag har alltid varit en vinter människa men nu känner jag att mina andetag viskar om värmen jag saknar och mitt blod dunkar av längtan efter tunnare kläder, värmande strålar och solkyssta gator i utlandet. Great. Den här äckliga snön kommer säkert stanna en månad till.
Jag är så fruktansvärt trött på det här vädret att jag bara känner för att dra ut i skogen och leka att jag är en älva eller något (inte så stor chans, haha). Varför kan jag aldrig uppskatta solen och den underbara naturen jag lever i - när det finns där? Om jag blundar och fantiserar lite så ser jag mig själv strutta fram i London iklädd blommiga tunna tyger och bara några tunna sandaler. Jag. Längtar. Bort. Härifrån.
Släpp ut mig. Jag vill, likt Ronja, kunna härja i skogen bland alla vitsippor och vråla ut mitt vår-skrik.

Kommentarer
Postat av: Vincent Petersen

Nu ska vi se här...

#1 Den gula texten syns lite bättre än den svarta så länge den inte ligger på det gula ljuset från lamporna. Men det gör den. Och det går inte längre att använda knepet "markera för att läsa" då texten blir för ljus mot den ljusblå bakgrunden. Det svider i ögonen.

#2 Lajva!

2010-02-14 @ 19:02:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0