You were my friend. The end.
Sitter i sängen med hunden bredvid mig. Otroligt hur lugnande det är att höra någons djupa andetag.
Jag och Betty hittade några underbara svarta torgvantar i skinn på Shock som jag lyckligt inköpte, dock tog mamma dog så fort jag kom innanför dörren och jag kommer förmodligen att hitta dom i ett påskägg i trädgården senare i vår.
Snart ett år sen, eller är det redan förbi? Du lämnade mig kvar här och är därför inte värd mina känslor eller min tid. Men jag kan väl få tänka på dig och sakna dig ibland, min vän?
Känner för att lyssna på metric's help i'm alive, men är rädd för att lyssna sönder den och komma att hata den, usch!
Märker hur min svenska blir sämre och sämre när jag skriver här på bloggen men DET ÄR INTE MITT FEL (bettys fel) utan det är när jag lyssnar på musik för då koncentrerar jag mig inte alls, tihi.
Jag känner hur jag börjar bli rastlös. Busig, ja smått galen. Hjälp mig, jag tror jag spricker. Jag vill iväg iväg iväg och börja göra allt det jag vet att jag kommer att bli lycklig av!!
Kommentarer
Trackback
