Not a star in sight.
Sitter i skräddarställning (ha, det fick mig att tänka på den sötaste historien som min pappa berättat för mig minst tusen och en gång! Den innefattar massa vikningar av en servett och ett bra minne så att man kommer ihåg att det slutar med en...) och lyssnar på lite vyschande musik ("my bonnie is over the ocean, my bonnie is over the sea...") medan jag försöker jaga ifatt sömnen som verkar ha undkommit mig.
Jag märker att Jag, Julia, börjar komma tillbaka, bit för bit. Gud nåde den som skrämmer bort mig igen.
Är det sant som de säger? Att allt du har är dig själv? För då blir jag lite ledsen.
Som Regina sjöng: "you are my sweetest downfall",
men jag älskar dig ju inte och om jag fick för mig själv så skulle jag slå dig tills du skrattade över ironin i det hela.
Jag hoppas att du tog med dig dina gummistövlar för snart ska du bada i din egen gråt.
Kommentarer
Trackback
